Non-GMO Project-verifiering tar livsmedelstillverkare med storm
Författare Brandon Nauman
Som en av de snabbast växande mervärdesmärkningarna i modern livsmedelshistoria har Non-GMO Project Verified-märkningen utnyttjat ett av de viktigaste memen i den nuvarande tidsandan - strävan efter äkthet. I takt med att livsmedels- och jordbrukstekniken utvecklas i allt snabbare takt verkar det som om efterfrågan på förenkling, en återgång till hur saker och ting var, också ökar. Detta är dock inte bara nostalgi - det är obestridligt att branschen konfronteras med djupa etiska frågor och en rädsla för att släppa ut anden ur flaskan utan att fullt ut utvärdera konsekvenserna.
Varumärkesägare och livsmedelstillverkare befinner sig i mitten och granskar nu sina leverantörer och produktionsverksamheter för att avgöra hur de bäst kan tillgodose denna efterfrågan. Som en kritisk länk i leveranskedjan har de ansvar för att upprätthålla integriteten och identiteten hos icke-GMO-produkter och deras insatsvaror. I den här korta artikeln kommer jag att beskriva de viktigaste stegen som deltagarna måste vidta för att få verifiering enligt Non-GMO Project. Du kan kolla in mitt webbseminarium om detta ämne för mer information.
Från början är det viktigt att veta att deltagande ibland etableras på varumärkesägarnivå; därför behöver inte alla anläggningar i leveranskedjan nödvändigtvis vara Non-GMO Project Verified. Oavsett om deltagaren är en varumärkesägare eller en tillverkare krävs dock specifik information för varje anläggning som hanterar, bearbetar, förpackar eller märker produkter som är Non-GMO Project Verified. I samtliga fall måste deltagaren ha ett nära samarbete med de anläggningar som ingår i produktionskedjan för att underlätta tillhandahållandet av de uppgifter som krävs för att slutföra utvärderingen.
Det första stora steget är att samla in och skicka in anläggningsdokumentation. Deltagarna måste visa att anläggningar som är involverade i hantering, bearbetning, förpackning eller märkning av produkter, inklusive eventuella kontrakterade anläggningar, är fysiskt kapabla att uppfylla kraven i standarden, vilket visas med stödjande dokumentation. Exempelvis måste anläggningar som bearbetar högriskråvaror tillhandahålla skriftliga standardrutiner, dokumentation av råvarukällor, information om kontroll av partier/identitetsskydd, batch- och produktionsregister samt försäljnings- eller utgående dokumentation. För att effektivisera granskningen är det viktigt att samordna kommunikationen mellan alla anläggningar.
När dokumentationen har lämnats in och granskats kan inspektioner på plats anses nödvändiga, med fokus på hur anläggningarna bevarar identiteten hos godkända insatsvaror. Anläggningar som endast använder lågriskråvaror eller högriskråvaror som uppfyller undantagskriterierna behöver inte genomgå inspektion, inte heller anläggningar som inte bedriver parallellproduktion. Kontraktsförädlare som annars skulle behöva en inspektion är berättigade till en undantagsperiod på tre år.
Efter inspektionen upprättas en revisionsrapport. Denna rapport innehåller en diskussion om eventuella problem eller resultat som identifierats under inspektionen och som rör områden med avvikelser eller möjligheter till förbättringar. Deltagarna får möjlighet att diskutera dessa frågor med revisorn och sedan vidta åtgärder för att rätta till avvikelserna.
När verifieringen är klar utfärdas ett intyg om överensstämmelse som är giltigt i ett år, och livsmedelstillverkare får använda sigillet "Non-GMO Project Verified" på produktförpackningen.
Brandon Nauman är Associate Managing Director för SCS Global Services Food and Agriculture Division och ansvarar för dess program för ekologiska produkter och icke-GMO-produkter. För mer information, kontakta Brandon på [email protected]eller 1.775.546.3099.
Om du gillade den här artikeln, se till att prenumerera för att bli varnad när vi publicerar nya artiklar.