Marknadskrafter som driver kombinerade initiativ för livsmedelssäkerhet och hållbarhet

Tanken att säkerhet och hållbarhet i leveranskedjorna för färskvaror går hand i hand är logisk. Ur ett fågelperspektiv är sunda rutiner för livsmedelssäkerhet en integrerad del av hållbara och motståndskraftiga jordbruksproduktionssystem. Trots detta är det först nu som det börjar bli vanligt att hantera livsmedelssäkerhet och hållbarhet tillsammans.

Dagens konsumenter ser livsmedelssäkerhet och hållbarhet som en helhet. Enligt en ny konsumentundersökning som beställts av SCS SCS Global Services (SCS) och genomförts av det ledande analysföretaget för färskvaror, Category Partners, uppgav mer än två tredjedelar (69 procent) av de 1 800 respondenterna att livsmedelssäkerhet är den viktigaste aspekten av hållbarhet, följt av vattenbesparing (56 procent), lantarbetares hälsa och säkerhet (54 procent) och skydd av ekosystem (53 procent).

Resultaten av denna studie är slående och bekräftar kundernas intresse för hållbart producerade livsmedel och de företag som tillhandahåller dessa produkter, och visar att de, även i denna tid av informationsöverflöd, har en rimlig förståelse för hållbarhetsfrågor. Dessutom ser de livsmedelssäkerhet som en integrerad aspekt av hållbarhet. Genom att prioritera denna information kan detaljhandeln och branschen i stort dra nytta av initiativ som främjar både livsmedelssäkerhet och hållbarhet.

Historiskt sett har produktionschefer tenderat att fatta isolerade beslut om den bästa vägen framåt för att uppfylla kraven på livsmedelssäkerhet från sina grossist- och detaljhandelskunder. Och konsumenterna - som redan förväntade sig säkra livsmedel från sin livsmedelsbutik - hade ett öga på de separata, nischade utställningarna av livsmedel med ekologiska och hållbarhetsrelaterade påståenden. Till och med på nationell nivå hade man i de första versionerna av FDA:s Food Safety Modernization Act (FSMA) - den mest genomgripande reformen av USA:s livsmedelslagstiftning på mer än 70 år - inte tagit någon större hänsyn till de nya regleringarnas potentiella inverkan på småskaliga jordbrukare och på naturvård och skydd av vilda djur och växter (det vill säga tills intresseorganisationer tog tag i saken).

I min artikel "Food Safety and Sustainability: Flip Sides of the Same Coin" och det uppföljande webbinariet "Harmonizing Food Safety + Sustainability in Fresh Produce" diskuterade jag hur målen för livsmedelssäkerhet och hållbarhet kompletterar och överlappar varandra samt några av de hinder som finns för att harmonisera de två, både ekonomiska och institutionella. I den här artikeln ger jag en snabb sammanfattning av hur initiativen för livsmedelssäkerhet har vuxit fram i USA och Europa, för att sedan utforska de konvergerande vägarna för livsmedelssäkerhet och hållbarhet på marknaden.

Framväxten av en kultur för livsmedelssäkerhet

Under förra seklet började livsmedelskedjan med att i första hand reagera på larm om livsmedelssäkerhet, för att sedan gradvis bli mer proaktiv. På 1990-talet förlitade sig livsmedelsproducenterna i USA till stor del på ett system med obligatoriska riskbaserade livsmedelssäkerhetsprogram från FDA och USDA för specifika livsmedelssektorer (t.ex. HACCP för fisk och skaldjur, juice, kött och fjäderfä), regelbundna inspektioner och privata företag som utförde revisioner enligt olika frivilliga standarder. I Europeiska unionen (EU) blev livsmedelsindustrin efter krisen med bovin spongiform encefalopati (även kallad "galna ko-sjukan") i mitten av 1990-talet en av de mest reglerade sektorerna av EU:s europeiska myndighet för livsmedelssäkerhet (EFSA).

År 2000, efter att ha drabbats av ett rekordstort antal incidenter i samband med livsmedelssäkerhet, lanserade den globala livsmedelsindustrin Global Food Safety Initiative (GFSI) med målet att stärka ett icke-konkurrensutsatt samarbete för att hitta lösningar på gemensamma problem. GFSI förvaltas av The Consumer Goods Forum (CGF) och består av ett globalt nätverk av ledare inom livsmedelssäkerhet som representerar detaljhandel, tillverkning, produktion, distribution, livsmedelsservice, myndigheter och den akademiska världen. Medlemmarna arbetar med frågor som att minska ekonomiska risker och dubbelarbete i samband med revisioner, samtidigt som de ger ökat förtroende för leverans av säkra livsmedel. GFSI har dessutom blivit en plattform för benchmarking för att bekräfta noggrannheten i revisionsstandarder för livsmedelssäkerhet som SQF, GLOBALG.A.P, BRC och PrimusGSF.

I USA granskas livsmedelssäkerheten nu noggrannare än någonsin på grund av FDA:s nya krav i Food Safety Modernization Act (FSMA), vilket har lett till ett klimat av handling (och oro) inom leveranskedjan. Varje ny kris, som den aktuella återkallelsen av romansallat på grund av E. coli, är en stark påminnelse om de enorma risker som sådana utbrott medför - inte bara för konsumenternas hälsa, utan även för varumärken, försäljning och hela branschers ekonomiska hälsa. När det gäller Europa beställde Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentfrågor den omfattande studien "Delivering on EU Food Safety and Nutrition in 2050 - Future challenges and policy preparedness" (publicerad 2016) för att stödja sin politiska beslutsprocess. Här erkänner EU att framtida utmaningar och överhängande risker för livsmedelsförsörjningskedjan inte bara är förknippade med hälsa, nutrition och nya patogener, utan också med klimatförändringar, resurs- och energibrist samt demografiska obalanser.

Att hitta rätt balans

I enlighet med resultaten från EU-studien kan ett system som uteslutande fokuserar på livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet - oavsett om det är på återförsäljar-, distributörs- eller producentnivå - leda till potentiella kompromisser med andra värden. Som jag har varit inne på tidigare kan en kortsiktig syn på långsiktig hållbarhet leda till förvaltningsbeslut som motverkar slutresultatet och produktiviteten, för att inte tala om samhällskostnader, skydd av ekosystem och biologisk mångfald. Till exempel undviker många icke-ekologiska växtodlare gödselmedel som härrör från djur av rädsla för större risk för patogen kontaminering, trots att korrekt komposterad gödsel har visat sig vara effektiv, säker och viktig för att upprätthålla mikrobiell mångfald och biologisk aktivitet i jordar. På grossist- och distributionsnivå motverkar åtgärder för livsmedelssäkerhet, till exempel restriktioner för återanvändbara behållare, avfallsminskningen och innebär en extern kostnad som vältras över på samhället i stort. Kort sagt kan underlåtenhet att följa hållbarhetsprinciperna stå både producenten och samhället dyrt, både ekonomiskt och på annat sätt.

Lyckligtvis håller förändringar på att ske. Livsmedelsindustrin inser alltmer att det inte är ett nollsummespel att hitta rätt balans mellan livsmedelssäkerhet och hållbarhet, utan att de snarare är ömsesidigt förstärkande. Båda handlar till exempel om riskhantering, vetenskapligt baserade metoder, efterlevnad av minimistandarder, integrering av leveranskedjan och spårbarhet. Och de har båda en mänsklig dimension - där utbildning och empowerment är avgörande för att uppnå väsentliga förbättringar som ligger i linje med organisationens mål. Som jag ser det är livsmedelssäkerhet en aspekt av en holistisk uppsättning goda rutiner som syftar till att minska sårbarheten för exempelvis ogynnsamma väderförhållanden, minska belastningen på naturresurserna och förbättra arbetarnas välbefinnande. Jag känner inte en enda lantbrukare som inte skulle hålla med om det påståendet.

Ur ett B2B-försäljningsperspektiv har efterlevnad av strikta rutiner för livsmedelssäkerhet blivit en nödvändighet för att göra affärer, medan hållbarhet ses som ett mervärde. Denna förändring är särskilt tydlig i detaljhandeln, där ett växande antal företag har infört och tillämpar specifikationer för leveranskedjan. Walmart, Whole Foods och Costco i USA samt Ahold och Tesco i Europa är exempel på dagligvaruhandlare som har vidtagit åtgärder för att integrera både livsmedelssäkerhet och hållbarhetspolicyer i sina leverantörsprogram, vilket har haft en avsmittande effekt på leveranskedjorna.

Utvecklingen av standarder och tredjepartscertifieringar är också mycket aktiva när det gäller att tillhandahålla verktyg och lösningar för att företagen ska kunna kommunicera sina proaktiva åtgärder. EFI-certifieringen (Equitable Food Initiative) omfattar till exempel omfattande krav på livsmedelssäkerhet med fokus på utbildning och engagemang av personalen. GLOBALG.A.P., ett GFSI-bänkmärkt system för livsmedelssäkerhet, erbjuder också moduler för hållbar produktion och bearbetning. SAI Platforms Food Safety Assessment (FSA) och Consumer Goods Forums Global Social Compliance Program (GSCP) fungerar som benchmarkingverktyg (på samma sätt som GFSI gör för livsmedelssäkerhet) för allmän hållbarhet respektive socialt ansvar. Som tredjepartscertifierare erbjuder SCS paketerade tjänster inom hållbarhet och livsmedelssäkerhet som omfattar alla dessa alternativ (och fler) för att hjälpa kunderna att minimera kostnaderna och ta ett helhetsgrepp på dessa frågor. Till exempel gör vårt certifieringsprogram Sustainably Grown och GLOBALG.A.P. -revisioner, som underlättas genom tvärutbildade revisorer och särskilda revisionsverktyg, det möjligt för produktionsbolag att kryssa i båda rutorna efter en enda revision.

Att föra ut budskapet på marknaden

I dag är ett tankesätt som sätter konsumenten i centrum avgörande för att lyckas i konkurrensen. Inom färskvaruindustrin har producenterna länge använt sig av produktetiketter för att kommunicera sina marknadsdifferentierande prestationer, och under det senaste decenniet har de även använt sig av meddelanden på nätet och i sociala medier. Märkning av livsmedelssäkerhet kompliceras dock av det faktum att även de mest effektiva program för hantering av livsmedelssäkerhet kan äventyras av en oavsiktlig förorening eller överträdelse, så direkta B2C-meddelanden på produkten är i allmänhet inte tillåtna eller rekommenderas. Hållbarhet är en helt annan sak, och antalet märkta produkter ökar kraftigt.

Dagligvaruhandeln intar en särskilt central position som den primära kontaktpunkten med slutkonsumenten. Genom sina inköpsbeslut och policyer, sin reklam och sina beslut om marknadsföring i butik bidrar detaljhandeln till att forma konsumenternas val när de strävar efter att uppfylla konsumenternas preferenser.

Tredjepartscertifiering är fortfarande en värdefull del av budskapet. SCS kundundersökning, som fokuserade på SCS certifieringsprogram Sustainably Grown, visade till exempel att kunderna gillade att se att sådana påståenden bekräftades av en tredje part, eftersom det gav trovärdighet åt påståendena. Kunderna uppskattade också när märkningen hänvisade dem till resurser på nätet där de kunde fördjupa sig i detaljerna bakom hållbarhetspåståendet, och kommenterade detta med att "jag uppskattar att kunna verifiera företagets påståenden". Och när de fick se en lista över hållbarhetsattribut på nätet uppgav 88% av de tillfrågade att de sannolikt skulle klicka på ett attribut för att få veta mer.

Sammanfattningsvis är grundläggande livsmedelssäkerhet, transparens kring hållbarhetsfrågor och tredjepartsverifiering sammankopplade när det gäller att påverka kundernas beslutsfattande i frukt- och grönsaksdisken. Det här är ett momentum som vi alla måste ta till oss. Det är trots allt mycket som står på spel: gårdarnas, jordbrukssamhällenas, lantarbetarnas, miljöns och matgästernas hälsa är beroende av det.